NGAMWANZA CHILDREN SUPPORT CENTRE

http://www.ngamwanza.org/

Första gången jag var i Kenya var för snart 10 år sedan. Då lärde jag känna Jonas Geijke som då arbetade som safariguide i Masai Mara. I Kenya kallas förlängningen av Serengeti för Masai Mara. Jag antar att de flesta har hört talas om Serengeti någon gång. För den som inte har det rekommenderar jag följande länk:

http://www.serengeti.org/

En sen kväll, efter att ha vi hade druckit oss igenom en fantastisk middag i campen satt Jonas och jag i tältet och lyssnade till savannens ljud. Då berättade han om sin dröm. Han ville göra en riktig ”unplugged” konsert ute i bushen med Ulf Lundell, samla ihop hela svenskföreningen i Nairobi och köra ut dem i bushen samt locka dit turisterna från de närliggande camperna. Överskottet från konserten skulle bli grundplåten till ett barnhem i Nairobi. Jag nappade direkt av den enkla anledningen att jag då skulle få chansen att komma tillbaka till Kenya. I första hand var det en egoistisk handling men även en sådan kan göra nytta visade det sig.

Nu blev det inte Ulf Lundell som åkte med ner, det blev istället Mats Ronander, Micke Rickfors och Johan Lyander. Året därpå var även Louise Hoffsten med. Vi gjorde en riktig “unplugged” konsert ute i Masai Mara med lejon och hyenor tätt inpå oss, med Masaikrigarna och en gin tonic bar som vårt enda skydd. Det kom c:a 200 personer som samlades runt den gigantiska lägerelden. Det mest magiska ögonblicket var när Masaikrigarna började sjunga med i John Lee Hokers ”Bom Bom” då reste sig håren på armarna.

Vi startade en välgörenhetsorganisation som blev själva fundamentet för arbetet med barnhemmet. Tyvärr gick den organisationen i stå men lyckligtvis togs bollen över av organisationen Helping Hand. (se länkar) Nu är barnhemmet, Ngamwanza Children Support Centre i full gång. (se länkar) 36 barn får sin dagliga dos av någon slags trygghet på barnhemmet. Det är visserligen en droppe i havet men det gör i alla fall skillnad för några.

Sedan dess har jag återvänt minst en gång per år, ibland fler för att åter få trampa stoftet av det mänskliga ursprunget. Vetenskapen tycks ju var ganska enig om att människan härstammar från en liten population individer i Turkana som ligger i norra Kenya. Det kan låta lite märkligt men man kan faktiskt nästan känna detta när man står mitt ute på savannen. Mötet med det svarta Afrika är starkt, en del blir rädda och vill aldrig mer tillbaka, en del blir addicted och vill tillbaka hela tiden. Personligen rekommenderar jag varmt ett besök i Kenya.