Jag har kastat mig in i lite olika debatter om fildelningens vara eller inte vara den sista tiden och kan bara konstatera att det, dels finns ett pedagogiskt problem och dels ett politiskt problem. Nu har förslaget om Ipred-lagen kommit och nu är det den som är i fokus för debatten. Men jag tänkte börja med att snudda lite vid det pedagogsiska problemet.
När jag följt debatten får jag känslan av att man blandar äpplen och päron, slänger dem i samma korg och kallar det för russin. Vi måste faktiskt hålla isär frågorna. Principiellt sett är det minst tre stycken, från varandra helt skilda, huvudfrågor som har varit uppe i hetluften.
1. Ipred-lagen, för och emot och dess ev. utformning
2. Upphovsrätten, ska en kreatör ska få bestämma över sitt eget skapande och på så sätt kunna få betalt för sitt arbete, eller ska det vara fritt fram för var och en att plocka åt sig av det som andra skapat
3. Kontrollsamhället och hotet mot den personliga integriteten.
Vad det gäller kontrollsamhället så känns det minst sagt lite märkligt att nästan hamna på fel sida i debatten i och med att alla frågorna lagts i samma korg. I synnerhet som jag själv skrek ganska högt redan för tjugo år sedan i Lorrys ”Tillfälligt Avbrott” om storebrorsmentaliteten och svensken som aldrig säger ifrån utan bara finner sig och vänjer sig vid än den ena, och än den andra lagen, som om talorganet förtvinat och tungan ersatts av en bingolott. Då brukade vi säga att det enda som skulle kunna göra svensken upprörd var om man tog ifrån honom TV:n. men nu jävlar… ”va! Ska man inte få ladda ner gratis längre… Va i HELVETE!” Toppen tänker jag, tacka vet jag Internet. Äntligen lite upprördhet.
Och jag kan förstå upprördheten, vi har vant oss vid idén att Internet ska vara gratis, vi har en hel generation som vuxit upp med fildelningen, problemet är att den tekniska utvecklingen gått så snabbt att vi inte har hunnit med att ta hänsyn till alla konsekvenser som den fört med sig. Vi har begripit att det finns något som heter upphovsrätt, men samtidigt har det skapats möjlighet att ladda ner både filmer och musik utan att betala för sig via fildelning. Wow, tänker alla, det ju toppen. Visst, det är tydligen olagligt men alla andra laddar ju ner och det händer ingenting så varför skulle inte jag kunna göra det.
Det är ju självklart att det blir problem när man från politiskt håll under så lång tid har tillåtit sajter som t.ex. Pirate Bay att existera, vilket jag finner mycket märkligt.
Det är ju en tydlig signal från samhället är det faktiskt är OK att ladda ner. Och när vi sen vant oss vid att det är OK att ladda ner gratis så är det klart att det blir liv i luckan när vi plötsligt ska tvingas följa lagen och dessutom måste börja betala för det vi plockar åt oss.
Ur det perspektivet har jag full förståelse för att människor blir förbannade när det finns en så enorm brist på konsekvens från våra politiker.
När det gäller upphovsrätten så hävdar företrädare för Piratpartiet att det inte skulle vara stöld i lagens rätta bemärkelse när man fildelar upphovsrättsskyddat material. Det är ett påstående som faller på sin egen orimlighet. Lagen om upphovsrätt, copyright och även mönsterskydd har tillkommit av ett enda skäl, nämligen att skydda upphovsmannens material från något. Och då kan man ju tänka vidare ett steg till och fråga sig vad det är som lagen ska skydda materialet från, jo givetvis från att någon snor materialet eller någons idé, d.v.s. stöld. Man kan vrida och vända på rumpan tills man ser ut som en skruvmakaron, en lag är en lag, ett brott är ett brott och stöld är stöld. I alla fall så länge det finns en lag. Punkt slut.
Ett av de prilligaste argumenten kommer också från Piratpartiet, nämligen att kreatören inte skulle ”ha makten” över sitt eget skapande, (fantastiskt uttryck förresten) utan att det ska vara någon slags allmän egendom, fritt fram för var och en att plocka åt sig. Det innebär alltså att en konstnär inte skulle få bestämma själv över de tavlor han målar, en författare skulle inte ha rätten att bestämma över sin bok som han eller hon suttit och skrivit på i ett år, o.s.v. Med någon slags konsekvens i sammanhanget skulle det i så fall gälla alla andra i samhället, eller det kanske är så att kreatörer ska behandlas som en lägre stående ras med inskränkta demokratiska rättigheter i samhället. Om inte, så skulle det i så fall vara OK för mig att sno båtbyggarens senaste skapelse; ”Wow, snygg båt, den tar jag”. Och så vidare.
När det gäller upphovsrätten så är det självklart att den som skapar något även ska ha rätten att själv få bestämma över det som skapats och inte bara det, en kreatör ska ha lika rätt som alla andra att få betalt för sitt arbete.
Att denna självklarhet nu ifrågasätts är en så pass absurd tanke att jag undrar hur den kan ha uppstått.
Ett annat argument som framförts i debatten är att det skulle vara OK att fildela och ladda ner gratis om det inte görs i kommersiella syften utan bara för privat bruk. Men vänta nu, ett ögonblick, hur tänker man nu? Det finns en lag som säger att det är förbjudet att fildela men förespråkarna för fildelning hävdar att det skulle vara ok att bryta mot den lagen om man gör det för privat bruk. Aha, men det är ju toppen. Det innebär ju att jag kan gå in till grannen och sno hans nya plasma-TV och säga: ”men var inte ledsen, jag ska bara använda den själv, det är för privat bruk, jag ska inte sälja den vidare. Hej då, God Jul”!
Jag måste säga att jag blir lite nyfiken på hur Piratpartiet tänker när man läser deras valmanifest; ”att dela med sig av kopior, eller på annat sätt sprida eller använda annans verk, skall aldrig vara förbjudet så länge det sker på ideell basis utan vinstmotiv…” men bara det att man vill att det ska vara gratis är ju i sig ett vinstmotiv. Och inte bara det, både Piratpartiet och Pirate Bay saluför anonymiseringstjänster på sina sajter och tar betalt för dem. Hallå, var är konsekvensen…
Det som är lite otäckt i debatten är att det finns en utbredd uppfattning att det är OK att stjäla från skiv- och filmbranschen för att den har så mycket pengar ändå. Vilket fantastiskt argument… I så fall skulle det vara OK att råna en bank för att de ändå har så mycket pengar därinne… Heja, heja! Eller som någon tillfrågad på gatan svarade när han fick frågan om han laddade ner musik gratis på nätet: ”ja, det gör jag, om jag snor lite från Madonna så tycker jag inte att det gör någonting, hon har så mycket pengar ändå…” Jaha, men då kan du ju råna Wallenberg också för han har också mycket pengar. Kära medmänniska, för det första är det aldrig OK att sno någons pengar, för det andra är det inte Madonnas pengar du snor i första vändan, det är pengar som ska betala löner till alla andra som arbetar i skiv- och filmindustrin. Det är pengar som ska gå till nya produktioner, och pengar som ska gå till att utveckla nya talanger. Pengar som ska göra att passare, elektriker, fotografer och alla de som pressar cd-skivor också ska ha rätt att kunna leva på sina arbeten och få en lön som alla andra. Om vi inte värnar om detta så är vi tillbaka i en tid där det fanns en uppfattning att man tyckte att konstnärerna skulle svälta; ”de skapar bättre om de är lite hungriga, de små liven. Skratta Pajazzo, här får du en allmosa… de kan få en slant vid ett tillfälle men sen är det allmän egendom”
Det man glömmer bort i sammanhanget är att en kreatör ibland jobbar flera år på spekulation, utan att få betalt för sitt arbete, för att skapa något som sen i slutändan ska generera pengar, och gärna så pass mycket pengar så att det räcker för att kunna leva på dessa pengar under tiden han eller hon skapar något nytt som i sin tur… och så vidare. Det är inga ovanligheter att en film tar fem år att skapa från ax till limpa och den enda möjligheten som finns att få den att gå ihop ekonomiskt är att kunna hämta in pengar i efterskott.
Några argument som förespråkarna för fildelning har skjutit in sig på i debatten är dels att den personliga integriteten skull vara hotad, och dels att företag inte ska kunna ges möjligheten att agera privatpolis genom att kunna få ut ip-adressen till den som fildelar.
Jag förstår bekymret och när det gäller den personliga integriteten är jag den förste att försvara den, men jag kan ju börja undra i vilken värld vi tror att vi lever i när vi börjar tala om den personliga integriteten i just det här sammanhanget. Vi kan inte ens hyra en videofilm utan att lämna ut vårt personnummer, är det någon som hört uttrycket ”köksbordsfråga…”? D.v.s. att våra politiker ska kunna bestämma hur jag ska leva mitt liv. Var det integritet vi talade om? Det var åratal sedan den gick upp i rök. I dagens samhälle är vi medborgare konstant kontrollerade ända upp i ”ballongknuten”, det finns egentligen bara ett sätt att undvika denna kontroll, det är att ta steget fullt ut och leva som kriminell, utan jobb, utan fast adress, utan bankkonto, bankomat, kreditkort och bara använda telefonkort som hela tiden måste bytas. Och ta för Guds skull inga lån. Lägg sedan till alla övervakningskameror som det ökande våldet tvingat fram. Sen får man dessutom hoppas att man håller sig frisk så att man inte behöver hamna på sjukhus. Helst ska man inte ens äga ett pass. Att i det här perspektivet göra ett stort nummer av den personliga integriteten känns lite desperat i mina ögon.
Och då är vi framme vid det allra hetaste argumentet för tillfället: Ipred-lagen och att musik- och filmbranschens företrädare inte ska ges rätten att agera ”privatpolis” genom att kunna få ut ip-numret till den som fildelar. Här målas det upp en hotbild där det stora fula företaget jagar stackars barnfamiljer som ändå har det kärvt ekonomiskt. På klassiskt svenskt manér försöker man skapa ett offer som vi ska tycka synd om. Eller som någon tillfrågad utryckte sig: ”jag vill inte bli kallad för tjuv…” nej, jag kan ju förstå obehaget men det finns ett mycket enkelt och effektivt recept som ingen verkar ha tänkt på, nämligen sluta stjäla så är det ingen som kallar dig för tjuv.
Det är faktiskt upp till var och en att välja att rätta sig efter lagen, och om man inte gör det så får man vara beredd på att ta konsekvenserna. Att det så länge har varit fritt fram att sno åt sig gratis i den kulturella godisbutiken via sajter som Pirate Bay och liknande är bara ett uttryck för politisk flathet.
Däremot håller jag med om att Ipred-lagen inte är fullständig, personligen så tycker jag att det borde vara polisens sak att utreda brott. Det blir också ett problem när man, som nu, särbehandlar en viss bransch, egentligen borde Ipred-lagen utökas så att alla som drabbas av någon form av brott via Internet ska ha samma möjlighet att lagföra den skyldige. Detta måste givetvis kopplas till en integritetsombudsman som övervakar rättssäkerheten för den enskilde individen. Och framförallt så måste lagen vara konsekvent, det går inte att, som nu, säga att den bara ska gälla den som laddar ner stora mängder, och inte de som laddar ner någon enstaka gång. Med någon slags konsekvens så skulle det i så fall innebära att det skulle vara OK för mig att snatta lite grann i affären om jag bara gör det någon gång ibland, och framförallt, var går gränsen för lite och mycket i så fall?
I andra sammanhang utanför Internet så är både lagen och moralen när det gäller ett så enkelt brott som stöld glasklar men så fort det handlar om Internet så verkar det som att hjärnan slutar fungera. Stryk ordet ”Internet” så kanske det blir lättare att tänka klokt i frågan.
Uppenbart är att det finns ett problem som måste lösas men för att lösa det så måste alla inblandade parter ta en del av ansvaret så att vi kan hitta lösningar som alla kan leva med. Och här måste även filmbranschen bli bättre på att tillhandahålla ett vettigt alternativ. Vad fildelarna faktiskt gör är att påtala ett behov. Men till syvende och sist så är det våra politiker som måste visa lite mod och ta sitt ansvar i den här frågan, i synnerhet som det delvis är deras saktfärdighet som är upprinnelsen till problemet. Jag kan ju också undra var oppositionen befinner sig i debatten, det är inte OK att sitta tyst och gnugga händerna över att det nu är motståndarna som äger problemet. Kom med något konstruktivt.
Stefan Sauk
Skådespelare