En räktrålare är på väg tillbaka från fisket och strävar mot hamnen i Lysekil. Skepparen Arne (Stefan Sauk), hans vän Claes (Björn Floberg) och hans män räddar då en polsk kvinna, Irena (Izabella Scorupco), som kämpar för sitt liv i vattnet. I början är Irena mycket förtegen om sig själv. Hon döljer nämligen en hemlighet, något som många är beredda att döda för. I Arne ser hon först bara en man som kan hjälpa henne att nå sitt mål, men ju mer de träffas, desto mer förstår hon att Arne skiljer sig från tidigare män i hennes liv. De är två människor – båda med ett trasigt förflutet, båda fast beslutna att aldrig bli förälskade igen – som ofrånkomligt dras till varandra…
Det här långfilmsprojektet startades av mig och Anders Lennberg någon gång i mitten på 90-talet och kallades då för ”Baltic Sea”. Det var en helt annan historia som utspelade sig i en helt annan miljö. Efter många och långa turer såldes manuset vidare och utvecklades sedermera av den engelske manusförfattaren Gerald Wilson. Jag släppte projektet och var övertygad om att det aldrig skulle bli av, men i januari 1999 fick jag plötsligt besked om att allt var klart och att inspelningen skulle starta samma sommar.
DYKAREN är ett lysande exempel på att ingenting blir som man tänkt sig. Men det blir alltid någonting. Nu tycker jag att den här filmen har fått ta oförtjänt mycket skit även om den förtjänar kritik för den näst intill obscena produktplaceringen som förekommer. När det gäller produktplacering har Dykaren nästan fått kultstatus. När jag såg den första hopklippta versionen fick jag en fullständig chock när alla idiotiska reklamskyltar, som utplacerade mitt i skogen, passerade revy på filmduken. Min första kommentar var att det här kommer vi att få ta skit för, tonvis dessutom. Men, det var för sent att göra något åt saken. Katastrofen var ett faktum och det var fler än jag som kände sig ordentligt lurade. Så kan det gå. Saken blev ju inte bättre av att det senare publicerades en hel reklamfolder i Dagens Nyheter som snyggt och prydligt presenterade alla som hade varit med och produktplacerat i filmen. Toppen grabbar… I ärlighetens namn ska sägas att produktplaceringen i filmen är koncentrerad till vissa sekvenser men då är den desto mer braskande. Men om man bortser från detta så finns det små sköna scener här och där. Keve Hjelm gör ett underbart litet porträtt av en lätt dement skärgårdsgubbe. Vi hade jobbat tillsammans långt tidigare, i slutet på åttiotalet, och det var ett privilegium att arbeta tillsammans igen.
Inspelningen i Lysekil och Smögen sommaren 1999 var en fantastisk upplevelse. Det var som om vi alla surfade på en enda stor glädjevåg. Det festades friskt och jag lärde känna en hel drös sköna människor, en del har jag fortfarande kontakt med och de räknas numera till mina vänner. (ska man äta god mat i Smögen så ska man göra det antingen på Sea Lodge eller på Kroons) Vi hade kanonväder hela tiden och Bohuslän på sommaren under de omständigheterna är näst intill oslagbart.
En morgon när jag hade gått upp klockan fem och kastat in gröten i ansiktet för att sen sätta mig i sminkstolen frågade Siv Järbyn, som var maskör, hur min hårtrimmer fungerade. Jag hade en egen liten apparat som jag höll stubben runt flinten på 2 millimeters längd med. Siv tyckte att den var så pass bra så hon frågade om hon inte kunde låna, och använda den istället för hennes egen. Nu hade jag haft ett uppehåll i inspelningen och varit hemma i Stockholm en vecka och stubben behövde trimmas. Jag tog trimmern och skulle visa henne hur den fungerade men när jag satt med den i handen så tyckte jag att jag lika gärna kunde klippa mig själv som jag var van vid. Som vanligt började jag i nacken och lät trimmern gnaga sig upp mot svålen, jag blev lite förvånad över att den tog så mycket hår med sig eftersom det inte var så länge sedan jag hade klippt mig. Då hör jag Siv skrika: ”men Stefan, vad gör du…”! Då visade det sig att jag hade glömt att sätta på munstycket så trimmern klippte en svålren gata från nacken och upp fontanellen. En halvtimme senare skulle jag stå framför kameran… det blev en sportig uppgift för Sivan att klistra fast löshår och sen klippa in det. Men hon löste det. Hon är bäst. Bildbeviset finns här intill under ”BILDER”.
