Credo, 1989, Oznat Opatowski, Moderna Dansteatern Stockholm, Pier Paolo Pasolini
Pier Paolo Pasolinis vän, skådespelaren Antonio Piovanelli, har sammanställt ett montage av hans dikter. Dessa dikter är översatta av Ingvar Björkeson på initiativ av Gianni Anelli, som också är den som gav dem till mig. I Pasolinis dikter finner jag glasklara insikter och dunkla aningar om människan i världen. Han talar om särarten, om vikten av att vårda det särskilda – inte som protest utan som en tillgång. Iscensättningen har utformats till en ström av bekännelser och anförtroenden i ett landskap av associationer och bilder. Pasolini har gett sitt stoff, även det mest frånstötande, en betvingande form genom spänningen mellan en “skön” ram och ett brutalt innehåll. och hans mening förblir gåtfull, slagfärdig och utmanande. Osnát Opatowsky.
Att arbeta med Pasolinis texter är en sann utmaning men otroligt spännande.