”Rånarna” är en svensk actionfilm som har regisserats av Peter Lindmark, tillika manusförfattare. I huvudrollen syns Sofia Helin (“Blodsbröder”, “Beck – Sista vittnet” “Arn”) som den kvinnliga kriminalpolisen Klara. Hennes kollega Greger Krona spelas av Stefan Sauk. Mikael Persbrandt, spelar i ”Rånarna” läkaren Frank, som Klara är förälskad i och bor tillsammans med. I början blir man lite undrande över Persbrandts tillbakadragna roll, men förklaringen kommer så småningom.
Filmen börjar med ett rån som publiken ser genom en övervakningskamera, och en grym avrättning av en gisslan. Handlingen förflyttar sig till och utspelar sig sedan huvudsakligen i Stockholm. En serie rån utförs med stor professionalism och militärisk disciplin. Detta är polisens första iakttagelse. Den unga kriminalpolisen Klara sätts på fallet tillsammans med Greger Krona – en väldigt konservativ och tuff veteran från insatsstyrkan. De båda drar inte alltid jämt, men är ändå ett par som vinner åskådarens sympati då Krona under den tuffa ytan har en viss värme och när det verkligen gäller är han beredd att skydda Klara.
Det här är en ganska enkelt uppbyggd polisfilm men den har en del kul detaljer när det gäller historien. Stunt-tricket med att köra ner flyktbilen i strömmen, vilket rånarna gör, för att sen simma i undervattensläge, utrustade med attackdykar-utrustning, för att sen dyka upp inuti gömstället som i det här fallet är en lastbåt, känns ju onekligen både uppfriskande och sportigt.
Personligen försökte jag (för att roa mig själv) hitta en humor i karaktären Greger Krona. Det är givetvis en känslig balansgång där man som skådespelare är beroende av regissörens öga och känsla för helheten. Uttrycket gillades av många och ogillades av en del. Men så är det, ”you can’t please them all…”
